Att se sanningen i vitögat-bondesjälvmorden i Indien

Det är en sak att förbereda sig inför en förstudie om självmord bland bönder i Indien. Man börjar med att läsa allt man kommer över, rapporter, artiklar, man letar statistik, skriver projektansökan tänker ut och skriver ner alla mål för studien, planerar en fältresa, gör alla förberedelser, anordnar förberedande möten, reseprogram, tider, sammanfattar allt man vet, inte vet, strukturerar upp och prioriterar. Skriver ut frågeformulär, packar block och penna, vatten och solkräm. Kliver ur bilen. Slås av hettan och det vackra landskapet där risfälten breder ut sig mellan kanalerna.

14348656_1103948686356481_209353321_n

 

Och så står man plötsligt där. Mittemot en kvinna i sin egen ålder. En kvinna som har barn i mina barns ålder, i alla fall de yngsta. Mittemot står en kvinna som hittade sin man, pappan till sina barn död med en flaska bekämpningsmedel i ena handen. En kvinna som tillsammans med den nu döda mannen arbetade som småbönder. Men som 300 000 andra bönder har hennes man valt att ta sitt liv.

I Indien begår en bonde självmord var 30:e minut. 14348839_1103944716356878_541183297_n

Mitt emot står en kvinna som nu ska hantera samma problem som tidigare men utan en make eller pappa. Effekterna för familjen som är kvar utan mannen i hushållet befinner sig i en extremt utsatt situation. Både ekonomiskt och socialt. Som kvinna utsätts du för omfattande diskriminering och har än mindre chans att få ekonomin att gå ihop. Marken du hyrde är fortfarande djupt skuldsatt, brunnen du borrade levererar fortfarande inget vatten, fröna du sådde ger fortfarande inget. Men du måste fortfarande försörja dig och din familj, och på något sätt försöka bekosta barnens utbildning och dina döttrars giftermål.

Vi är här för att kartlägga de bakomliggande orsakerna till självmorden och för att försöka hitta sätt att arbeta för att förbättra villkoren för de miljoner människor som lever och livnär sig inom jordbruket. Självmorden är det kanske det mest extrema beviset för att den indiska jordbrukssektorn befinner sig i en djup kris. En kris som regeringen hittills visat sig oförmögna och ovilliga att hantera. Det finns massor att göra och olika sätt att gå tillväga. Vi är här för att träffa alla de organisationer och aktivister som arbetar med detta varje dag. Vi vet redan massor om vilka grundorsakerna och de strukturer som ligger till grund för den nuvarande situationen.

Men just då, när jag står där mittemot den nylbivna änkan Kadisela 28 år med de två sönerna Karre och Mothu som nu hoppat av skolan och stället arbetar som dagavlönade på ett risfält. Då inser jag att jag faktiskt inte vet någonting. Jag har ingen aning, kan inte ens föreställa mig hur djup krisen för de indiska bönderna faktiskt är.

Läs vårt faktablad om bondesjälvmorden och mer om vad vi gör för att stötta böndernas kamp på den indiska landsbygden.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Civilsamhället fick sista ordet

Så har klimattoppmötet i Paris nåt sitt slut och vi är hemma i Sverige igen. Bland organisationer och aktivister på plats har förhoppningarna på en slagkraftig överenskommelse inte varit särkskilt höga under tiden förhandlingarna pågått. Efter att ha ögnat igenom det avtal som klubbats under lördagen och som hyllas runt om i media hänger sig besvikelsen ändå kvar. Avtalets bindande delar innehåller inga specifika åtaganden, procentsatser eller årtal, istället handlar Parisavtalet mest om frivilliga insatser. Positivt är att 1,5 gradersmålet har förts in, även om det formulerats endast som en ambition att sikta mot. Alltså också att ses som frivilligt.

Änglar i fronten av Red lines-aktionen, d12, i Paris

Red lines-aktionen, d12, i Paris hedrade de som fallit offer för klimatförändringarna.

 

Medan politikerna klubbade igenom avtalet på lördagen samlades civilsamhället för den stora Red lines aktionen, d12, i Paris. Trots allmänt demonstrationsförbud, där demonstration definierats av Franska staten som ”fler än två personer som uttrycker en politisk åsikt”, fick aktionen till sist tillstånd. Vi var omkring 15 000 personer, med röda kläder, banderoller och blommor, för att markera de röda linjer, eller planetära gränser, vi inte får passera. Aktionen startades vid Triumfbågen och avslutades vid Eiffeltornet, i närheten av en annan stor aktion.

20151212_1526341

Red lines-aktionen nådde Eiffeltornet.

Det är stort att se att vi är så många som inte bara vill ha klimaträttvisa utan som också är beslutsamma kring att agera för att nå dit. Aktionerna hölls ungefär samtidigt som klimatavtalet antogs, och pågick i flera timmar. De ville visa att vi, klimat-, miljö- och människorättstörelsen har sista ordet, och oavsett ett svagt avtal kommer vi kämpa för jorden och varandra.

20151212_130715220151212_143857

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Globalisera kampen! Globalisera hoppet!

Panel ConvergenceSmåbrukarorganisationen Via Campesinas slagord fyller lokalen. Vi har samlats för evenemanget Cooling the planet, frontline communities lead the struggle. Det är en paneldiskussion bestående av småskaliga matproducenter från olika delar av världen med en gemensam kamp – rätten till mark och vatten.

Det är helt otroligt! Att vi, FIAN, är en del av detta globala nätverk. Dessa fantastiska människor som organiserat kämpar och förändrar. Utan någon vidare ära och berömmelse har dessa gräsrötter organiserat, påverkat och engagerat. Lagt grunden för förändring men ännu oftare satt käppar i hjulen för vansinne.

Adam_convergencePaneldeltagarna har ombetts att dela sina lokala perspektiv kring falska klimatlösningar, verkliga klimatlösningar och varför det finns ett behov av en global sammanslutning av småskaliga matproducenter kring kampen för mark och vatten. Många av de satsningar som staterna nu främst diskuterar på  COP 21 presenteras som lösningar på klimatförändringarna och påstås dessutom samtidigt bidra till utveckling och fattigdomsbekämpning. Några exempel på sådana falska lösningar som panelen tog upp var skogsprojektet REDD och REDD+, megadammar för vattenkraft, klimatsmart storskaligt jordbruk (Climate Smart Agriculture), marina reservat för koldioxidupptagning (blue carbon), handel med utsläppsrätter med mera.

I själva verket är de bara nya sätt att paketera gamla problem. Problem som bidrar till tvångsförflyttningar av lokalbefolkning och urfolk och hindrar människors tillgång till jordbruks- och fiskeområden, och med enegergilösningar som ofta är mer förorennande än investerarna påstår.

“De kan fortsätta förorena så länge de planterar träd, det är så de falska lösnignarna fungerar”, säger Caroline från Sydafrika. Hennes stad är täckt av koldamm och har ständigt ett tjockt moln över sig. Kolet från gruvan går till elektricitet till industrin och de rika.

Gemensamt för falska klimatlösningar, eller lögner som vissa väljer att kalla dem, är att de människor vars resurser tas i anspråk faktiskt inte gynnas av projekten. Istället är exemplena många där våld, hot och andra människorättskränkningar riktats mot de som kämpar för sina rättigheter och försvarar naturen.

Så vad är då de verkliga lösningarna? På seminariet lyfte rörelsen upp alternativ till dessa falska lösningar på klimatkrisen. Ingen av lösningarna är universell. Framför allt rör det sig om andra typer av ägandeformer än de storskaliga privata, exempelvis gemensam förvaltning på samhällsnivå, att bygga projekt som följer en annan logik än den vinstdrivande, exempelvis matsuveränitet och agro-ekologi och att använda och dela lokala traditionella kunskaper och hållbara tekniker.

“Vi behöver lära om vår kultur, sättet vi lever nu är bak och fram. Vi behöver leva tillsammans med naturen.”, sa Yeehan från Kanada. Hennes folk kämpar med att återta sitt språk och traditionella seder. “Vårt sätt att leva höll vattnet rent och sunt. Nu har vi inte ens tillgång till vatten, grundvattnet har torkat ut”, fortsatte hon. Närliggande kolkraftverk och fracking har förstört deras enda vattenkälla.

Behovet av en sammanslutning där dessa kamper, som vid första anblick kan verka spretig och uppdelad, knyts samman är en fråga om att stärka sin egen och varandras kamp.

“Verklig solidaritet är enda sättet att på allvar försvara varandra och varandras rättigheter” sa Adam, en småbrukare från Storbritannien.

Hand_convergenceThe convergens är ett först steg i att ena och mobilisera alla de krafter som kämpar för rätten till mark och vatten. Adam påminner oss om varför den knutna handen används som symbol för den gemensamma kampen:

 

“I en öppen hand är de enskilda fingrarna lätta att bryta- men om du knyter handen, samlar ihop de enskilda enheterna får du en stark och kraftfull näve. Det är detta det handlar om – att enas, samla kraft och slå tillbaka”

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

COP21, Paris – FIAN Sverige är på plats!

Aktion mot den franska miljöjätten Danone. FOTO: FIAN

Det har varit två intensiva dagar sen FIAN Sverige anlände till klimatveckan i Paris för att ansluta till den globala  rörelsen för klimaträttvisa och rätten till mat.

Debatten kring jordbrukets påverkan på klimatet hamnar ofta i skymundan. Detta trots att det industriella livsmedelssystemet sammantaget beräknas stå för nära hälften av växthusgasutsläppen enligt en  rapport från GRAIN.

Men igår hade det officiella toppmötet fokus på jordbruksfrågor, så även civilsamhället. FIAN deltog dels i en aktion mot den franska mjölkjätten Danone där vi  samlades utanför deras huvudkontor och målade gatan röd för att uppmärksamma deras  kränkningar av mänskliga rättigheter. Vi var även på plats i Climate Action Zone där hundratals människor samlats för att under dagen ge plats för jordbruksfrågor. Dagen avslutades med en stor manifestation där småbrukare från olika delar av världen kom med budskapet att rätten till mat berör oss alla och att det inte går att separera de olika kamperna i olika fack. Kampen för matsuveränitet och klimaträttvisa är gemensam och vi måste gå samman!

12336223_917267285024623_721282781_n

Manifestation på Climat Action Zone för matsuveränitet. FOTO: FIAN

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Kvinnornas skapande händer

Under uppföljningsresan till Ecuador i början av november åkte jag, Zarah Östman Pittaluga, under min sista dag till den plats där det sägs ha de vackraste textilhantverk i området. Platsen ligger två timmar från Quito och är en by med namn Ottavalo. Man hittar den bland Andernas toppar precis bredvid en stor sjö med iskallt vatten. Trots det varje sommar tävlar männen om att simma över den kilometer långa och iskalla sjön. Detta är en gammal tradition som lever kvar och när man ser över sjön och dess storlek känns det hela rent omänskligt. ”Det många som drunknar varje år och flera blir räddade av roddbåtar som är i beredskap under tävlingen. Det är en manlighetstest av något slag” berättar Cesar som gör mig sällskap till byn. Men det inte männen på denna plats som kommer att göra ett starkt intryck hos mig.

IMG_6169.JPG
Vi vandrar genom gatorna i den gasande bergssolen tills vi når marknaden ”La plaza de los ponchos” (Ponchos torget). Under hela vägen kan man iaktta att här klär sig kvinnorna och barnen annorlunda än i Quito. De bär sina traditionella kläder och frysirer till vardags och med stolthet till skillnad till andra delar av landet där det är vanligt att man diskrimineras på grund av klädseln. Men jag får veta att här är man stolt över sina textiler och de är även kända för sin skönhet, därför finns det inget att skämmas över. Men man vet att det är annorlunda i andra delar av landet.

IMG_6168.JPG
Jag går runt i marknaden och samtalar med många och försöker göra en bedömning om vem som skulle ha mest nytta av att jag handlar av dem. Självklart är det närmast omöjligt och man vill köpa en sak av alla och stötta alla en liten bit. Men den funkar inte att göra så heller. Jag gjorde valet att handla av äldre kvinnor eller de som hade sina barn i närheten. Det som blir påtagligt är den sammanhållning som finns mellan flera av dessa kvinnor som spenderar hela dagen med sina barn springandes mellan deras ben, de hjälpte och stöttade varandra. Jag fick överhöra deras analys av olika möjliga kunder då många trodde först att jag var ännu en turist som inte talade spanska som det fanns flera av. Dessa turister som provade saker, tog bilder för att sedan inte handla något eller de som ville köpa allt de såg. För det fanns verkligen sådana otroliga textiler som man tappade andan. Som fick mig önska att jag hade tre väskor till och kunna klä hela mitt hem med dessa tapiser, mattor och överkast. Med kläder som hade sådan handarbete som man trodde inte gjordes längre.

IMG_5907.JPG
Jag spenderade från 9 till 18 i Ottavalo och fick se hur marknaden återgick till torg. Jag iakttog vilka det var som packade och vem som var sist på plats. Majoriteten var kvinnor som efter att ha varit hela dagen på plats packade allt prydligt i gigantiska påsar som sedan lastades på små taxilastbilar. Detta är verkligen ett kvinnodominerat område då textilerna tillverkas också till stor del av kvinnor och i dessa trakter är detta grundinkomsten för många familjer.

IMG_5922.JPG

IMG_5938.JPG
Vi hoppas kunna fortsätta kunna komma och stötta deras traditionella försörjning genom att betala ett rättvistpris.  Samtidigt som försäljningen av hantverket i Sverige går tillbaka till att stötta arbetet i landet för rätten till mat, en av grundpelarna för rätten till mat är att kunna försörja sig själv och sin familj. Detta skall göras även med ett genusperspektiv där man belyser kvinnor speciellt utsatta situation. Jag är stolt att kunna bidra på det sätt som jag har möjlighet till. Gör du det också. Genom att köpa julklapparna hos oss och eller genom att bli medlem bidrar du med mer än med dina pengar, du bidrar med ditt stöd och styrka i kampen alla människors rätt till mat.

IMG_5946.JPG
Välkommen till Schysst Jul i ABF huset i Stockholm den 6 och 7 december från kl 10.00!
Vi ses!!

 

IMG_6196.JPG

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Vikten av en enad kamp

Hej,
I fredags deltog jag och Rebecka vid en workshop som FIAN Andhra Pradesh anordnat för representanter från 20 Yanadibyar i Nelloredistriktet. Denna workshop var en av de många kapacitetsstärkande aktiviteter som finansieras med hjälp av vårt projektstöd från Forum Syd.

Strax över 40 personer hade rest från sina respektive hembyar till Nellore för att diskutera och utbyta erfarenheter med varandra. Dagen inleddes med en presentationsrunda då alla deltagare fick chans att berätta lite om sig själv och vad de förväntade sig av dagen. Många pratade om att deras byar behövde stärkas i kontakten med myndigheter och efterfrågade tips kring detta. Andra förväntade sig att de skulle få dela med sig om sina byars svårigheter. En av de äldsta deltagarna, Malliki Buniyya, utmärkte sig då han under presentationsrundan berättade att han kommit till workshopen för att lyssna till och prata med representanter från andra byar. Han höll ett långt anförande om vikten av att mobilisera en kamp bortom sin egen by. Malliki som är i 50-årsåldern har upplevt förtrycket mot Yanadifolket genom tre generationer. Han berättade att det inte hjälper att bara föra en kamp för den egna byn och uppmanade alla att enas i ett brett motstånd för hela Yanadifolket. Malliki fick medhåll och rungande applåder av deltagarna.

Malliki Buniyya talar om vikten av en enad kamp

Malliki Buniyya talar om vikten av en enad kamp

Efter presentationsrundan delade FIAN Andhra Pradeshs ordförande Ravi Kumar upp gruppen i mindre grupper. De fick sedan sätta sig och diskutera de utmaningar som deras respektive byar har kämpat med och förbereda en presentation. Under presentationerna blev det väldigt tydligt för oss alla som var där att de svårigheter som byarna står inför bottnar i ett systematiskt förtryck av Yanadifolket. Samtliga byar har liknande problem, framför allt gällande tillgång till vatten, mat, försörjning och sanitet. Malliki Buniyyas ord om enighet och bred mobilisering blev mer och mer relevanta ju längre dagen gick.

Utmaningarna diskuteras

Utmaningarna diskuteras

Efter en paus för gemensam lunch påbörjades diskussioner om lösningar och strategier för motstånd. Här blev dagen som mest intressant. De stora frågorna började diskuteras och det blev tydligt att det redan finns en stabil grund för ett enat och brett motstånd. Malliswari från Kanupur en by jag besökte under min uppföljningsresa förra året – började tala om markägande och diskriminering. Det faktum att Yanadifolket i princip aldrig haft formell äganderätt av den mark de lever på är ett stort problem, och en av anledningarna till alla de tvångsförflyttningar folket utsatts för genom historien. Malliswari berättar att hon och hennes familj nyligen förde en lång och frustrerande kamp för att få formell tillgång till den mark deras hus ligger på. Under flera månaders tid gjorde hon 15 besök hos myndighetspersoner med klagan och krav på att få äga den mark hon spenderat hela sitt liv på. Gång på gång fick hon avslag eller så sköt de upp beslutet. Vid besök nummer 15 fick hon till slut ett ja. Detta exempel illustrerar väl den diskriminering som Yanadifolket möter hos myndigheter. Samma ihärdighet och tålamod behövs för att få bättre vattentillgång i byn såväl som rationskort till familjen. Att någonting måste göras var alla deltagare eniga i. Än en gång upprepade Malliki Bunniyya det han sa under början av dagen, de måste enas och göra det tillsammans. Han pratade om att alla Yanadibyarna i Nelloredistriktet skulle samlas och åka in till myndighetsbyggnaderna och demonstrera. Än en gång fick han medhåll från deltagarna.

Malliswari berättar om sin kamp för mark (Ravi Kumar t.h.)

Malliswari berättar om sin kamp för mark (Ravi Kumar t.h.)

Jag och Rebecka lämnade workshopen helt tagna av det vi fick se och höra. Många av deltagarna pratade under dagen om att de måste bli mer modiga, men de historier vi fick höra övertygade oss att de redan har det mod som krävs. Vi kände oss båda otroligt inspirerade av dem och det var en sann ära att få träffa alla och lära känna dem och deras kamp lite bättre. Ifrån FIANs håll lovade vi att göra det vi kan för att globalisera deras kamp och samla ett internationellt stöd som kan sätta press på den Indiska regeringen att bättra sig gällande stam- och ursprungsfolks rättigheter. Vi har en lång och svår kamp framför oss, en kamp som vi klarar av om vi enas och säger stopp.

Nöjda workshopdeltagare vid dagens slut

Nöjda workshopdeltagare vid dagens slut

Vill du stötta Yanadifolkets kamp så kan du bli medlem i FIAN här eller sätta in en gåva till PG: 433 11 47-1.

/Mikael

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

FIAN Sverige på besök hos FIAN Andhra Pradesh

Under söndag eftermiddag anlände vi, Mikael och Rebecka, i Vijayawada där FIAN Andhra Pradesh har sitt kontor. Vi är här för att följa upp ett utvecklingsprojekt som startade 2010 med finansiering från Forum Syd. Projektet implementeras av FIAN Andhra Pradesh och har som målsättning att stärka ursprungsfolket Yanadi i sin kamp för rätten till mat, vatten och försörjning.

Bybor i Budamgunta

Bybor i Budamgunta

Yanadi – en historia av tvångsförflyttningar och marginalisering
Yanadifolket är historiskt sett ett nomadfolk som länge levt i sydöstra Indien, främst i den region som numer heter Andhra Pradesh. De första nedskrivna historierna om Yanadifolket är skrivna av brittiska kolonisatörer 1835. Sedan dess har de gång på gång utsatts för såväl tvångsförflyttningar som koloniala assimileringsprocesser. Bland annat genomförde Indiska staten 1970 en stor tvångsförflyttning av 24 Yanadibyar, vari 3600 personer bodde, från ön Sriharikota där de levt isolerade sedan långt tillbaka. Detta för att göra plats för en station för rymdforskning och raketuppskjutning.

1979 anslöt sig Indien till FNs konvention om Ekonomiska, Sociala och Kulturella rättigheter men man la in en reservation för artikeln som fastslår alla folks rätt till självbestämmande. Man menade att denna rätt endast gäller folk under utländskt styre och inte de folk som lever inom en självständig nationalstat. Denna inställning avspeglar sig tydligt i Indiens relation till sina många urfolk.

Än idag utsätts Yanadibyar för tvångsförflyttningar, särskilt från och med 2007 då bygget av det gigantiska hamnområdet Krishnapatnam Port påbörjades. Ett hamnområde som initialt tog 538 hektar i anspråk. I samband med hamnbygget beslutade man även om att skapa en särskild ekonomisk zon (Special Economic Zone, SEZ) i området runtomkring hamnen. En SEZ är ett avgränsat område som Indiska staten inrättar för att ge företag förmånliga villkor. Statens vanliga ekonomiska lagar gäller inte i full utsträckning, ibland även i fråga om arbetsrätt och miljöskydd. Detta för att sätta fart på den ekonomiska tillväxten och för att locka internationella investeringar. Krishnapatnam SEZ är 4 856 hektar stor och inom detta område finns många av de Yanadibyar som FIAN Andhra Pradesh jobbar med. Rebecka och Parul skrev tidigare i höst en debattartikel om SEZs och dessas negativa inverkningar gällande mänskliga rättigheter och miljö.

Våra besök i Yanadibyarna
Den här veckan har fått en intensiv start för oss. Vi har under måndag, onsdag och torsdag hunnit besöka 7 byar som FIAN Andhra Pradesh jobbar med. En utav byarna, Chalivendram, ligger inom Krishnapatnam SEZ och påminns ständigt om hamnen och dess föroreningar. Innan hamnen byggdes försörjde sig Yanadibyarna i Krishnapatnam-området på att fiska i närliggande kanaler och samla mat och annat i de närliggande skogarna. När hamnen byggdes dämdes majoriteten av dessa kanaler igen och de få som finns kvar är förorenade. Skogen har de inte längre tillgång till då den antingen skövlats eller spärrats av på grund av sin närhet till hamnen. Några av männen i byn berättar att de fortfarande gör sitt bästa för att fånga fisk, men fångsterna är blott en bråkdel av vad de brukade vara. Ett trettiotal kvinnor i byn har fått städjobb i hamnområdet som de tjänar 135 rupier per dag på. Med stöd från FIAN har de blivit delvis kompenserade för hamnbygget med risransoner, jobb, vattenbuffalos eller rickshaws. Dock är det inte tillräckligt och för många i byn utgör varje dag en kamp för att få mat på bordet.

"Innan hamnen byggdes brukade påsen vara full" berättade Seshaiah i Chalivendram

”Innan hamnen byggdes brukade påsen vara full” berättade Seshaiah i Chalivendram

De flesta byarna vi besökt ligger inte inom Krishnapatnam SEZ och är således inte påverkade av hamnbygget. Läget är ändå akut. Gemensamt för alla byar vi besökt är dålig tillgång till vatten, mat och försörjningsmöjligheter samt oerhört bristande sanitära förhållanden. Tillsammans med FIAN Andhra Pradesh arbetar de hårt för att först och främst få tillgång till de sociala skyddsnät som de har rätt till. Under projektets gång har Yanadifamiljerna fått ökad kunskap om vilka rättigheter de har enligt indisk lag och de har vid flera tillfällen lämnat in klagan till myndigheter för att utkräva dessa. Det är ett långsiktigt och – på grund av byråkratiska svårigheter och korruption – frustrerande långsamt arbete men det går framåt och sakta men säkert blir situationen bättre.

Den enda vattenkranen i Budamgunta fungerar i 30 minuter per dag och vattnet är dessutom smutsigt

Den enda vattenkranen i Budamgunta fungerar i 30 minuter per dag och vattnet är dessutom smutsigt

Vill du stötta vårt och FIAN APs arbete så kan du bli medlem här eller sätta in en gåva till PG: 433 11 47-1.

/Mikael och Rebecka

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

”Man behövde bli slagen för att vara en riktig kvinna”

I onsdags fick jag tillfälle att besöka en av de nya samarbetsorganisationerna som startar ett samarbete med FIAN Ecuador i samband som det vi kommer att arbeta med ett starkare genus inriktning. De kommer att dela med sig av sina erfarenheter av att bekämpa machismen i landsbygden bland ursprungsbefolkningen i olika små samhällen. Hur det har påverkat deras samhällen och vad som har förbättrats i de senaste åren.

Dessa kvinnor är en verklig inspiration. De för en daglig kamp för sina rättigheter och det existerar inte en annan väg i deras verklighet. Alla beslut tas i stormöten som hålls månadsvis och det hålls olika dagkurser om exempelvis ledarskap, de nationella lagstiftningarna, ekologisk odling, hälsa, mänskliga rättigheter och hur man organiserar sig på bästa sätt. Dessa är noggrant utformade så de anpassar sig till kvinnornas för att deltagandet inte skall påverka negativt omvårdnaden av barn, gårdsarbete och hushållssysslor, eftersom detta är fortfarande kvinnornas område. Enligt den traditionella kulturen komplementerar allt varandra. Även man och kvinna, som solen och jorden, de kan inte finnas utan varandra. Men med kolonisatörerna kom även det patriarkala systemet som förgiftade samhällen. Detta i samband med kristianismen gav startpunkten till den machism som vi ser idag, som vi ser även inom ursprungsfolken.

Det var 15 kvinnor som för mer än 20 år tröttnade på det massiva våldet där alla kvinnor blev slagna av sina män. Där männen som inte slog sin kvinna blev sedd av de andra män som inte riktige män och blev trakasserade av andra män. Där många kvinnor ansåg att en var en riktig kvinna om man kunde stå emot mycket stryk. Men det var de som ansåg att detta var inte rätt och när en man tog sin älskare hem till frun och sen slog hustrun för att hon protesterade att han tog älskaren dit, tog dessa kvinnor lagen i egna händer. De tog manen och älskaren, klädde av dem och tvingade dem i den iskalla floden och slog dem som straff. Detta var starten till kampen mot våldet mot kvinnorna. De började organisera sig så att om någon blev utsatt för våld gick de gemensamt och straffade förövaren. De började ha samtal om sina rättigheter och hade möten. De förde en lång kamp för att kunna ens gå på dessa möten då de blev angripna konstant, utelåsta av sina män efter de var på kvällsmöten och baktalade att de gjorde oanständiga saker på dessa möten. Men de gav inte upp. Idag har våldet närmast försvunnit och organisationen förespråkar att inget våld skall förekomma i hemmet, mot varken kvinnor, män eller barn. Detta är en stor framgång med tanke på att våld mot kvinnor är brett utspritt i Ecuador och ursprungskvinnors verklighet prioriteras inte i den politiska agendan. De har lyckats även stärka ensamstående kvinnor och även stöttar kvinnor i sin kamp om jorden, om att hålla odlingar som är ekologiska och med traditionella grödor för att bevara sin kultur.

IMG_5571

Organisationen genomför undersökningar som den de startade efter ett undersökning på skolbarnen fann man att 80% av barnen var kroniskt undernärda. De ville hitta varför det var så när nästan alla är bönder med hälsosamma grödor. De fann då att de bästa grödorna såldes och det köptes vit mjöl, pasta och andra processerade grödor. Man kallade till stormöte och frågade kvinnorna varför de handlade detta när enligt kultur så mal kvinnorna de fina sädessorterna, svaret blev att man tyckte arbetet men att mala själv tog tid och var jobbig. Då bestämdes det att organisationen skulle köpa in en stor kvarn som alla kunde dela. Mycket finns det mer att göra men arbetet pågår och de är en klar exempel på att man aldrig ska ge upp, att steg för steg kommer man lyckas!

IMG_5547 IMG_5551

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , | 1 kommentar

Kort rapport från FIAN:s internationella rådsmöte (International Council meeting), 6-9 november

La Foresta, Bryssel, 7 november

Klockan är 20:52 och jag har tagit på mig varma sockar och en tjocktröja och satt mig ner för att rapportera från FIAN:s internationella rådsmöte. Jag heter Mariana och är sekreterare i FIAN Sverige (sedan i år) och har fått förtroendet att vara FIAN Sveriges delegat på detta fyra dagarsmöte, som hålls på det gamla klostret La Foresta i närheten av Leuven en knapp timme med tåg från Bryssel. På agendan står bl.a. uppdatering av FIAN Internationals strategiska plan och stadgeändringar för FIAN International, en process som pågått under flera års tid.

Jag vill kort berätta för er om några av de ämnen som diskuterats och beslutats om hittills. Den ena frågan rör mänskliga rättigheternas odelbarhet och själva synen på matsuveränitet och rätten till mat, hur det hänger samman med jämställdhet, hållbarhet, matkvalité och hälsa och vad det innebär. Flavio Valente (FIAN Internationals generalsekreterare) talade under gårdagen om vikten av ett holistiskt synsätt på rätten till mat, ett synsätt som inte delas av de storföretag och mäktiga stater som  kränker mänskliga rättigheter, direkt eller indirekt. Tillgång till näringsriktig mat diskuteras alltmer i fora som domineras av storföretag och mäktiga regeringar, såsom International Conference on Nutrition (nästa konferens, ”ICN 2”, hålls den 19-20 november), påpekade Flavio Valente.

Internationella allianser som FIAN är med i, som t.ex. Global Network for the Right to Food and Nutrition och Treaty Alliance utgör oerhört viktiga motpoler till de initiativ som dessa stormakter presenterar (som till exempel FN-initiativet Scaling Up Nutrition (SUN)). Upprinnelsen till Treaty Alliance och den viktiga roll vi aktiva i FIAN-sektionerna  har när det gäller att utöva påtryckningar på våra respektive regeringar, för att få till stånd bindande regler för staters och företags MR-kränkningar i annat land, Extra Territorial Obligations (ETO), var något som Ana-Maria Suarez Franco (FIAN:s representant i Geneve) avslutade dagens möte med att tala om, utifrån sina egna erfarenheter. Det var oerhört inspirerande att lyssna till henne.

Flavio Valente talade också ingående om den starka kopplingen mellan kvinnors status och rätten till mat. Han berättade bland annat om en studie som mycket konkret visar att alla mänskliga rättigheter hänger samman. När kvinnors rättigheter stärktes, så att de genom ökat självförtroende och ökad MR-medvetenhet gemensamt kunnat tackla  problem och kräva sina rättigheter, minskade som en konsekvens även antalet tillväxthämmade (stunted) barn drastiskt (exemplet är från en by i Bangladesh). Genusperspektivet kommer att stärkas i FIAN:s arbete, vilket framgår av den uppdaterade Strategiska Plan, som vi ska diskutera och besluta om under morgondagen.

I dag avslutades diskussionerna kring de delar av stadgarna där alternativa förslag från olika FIAN-sektioner fortfarande fanns. Det innebär att FIAN International nu har beslutat att överge de stadgar som gällt ända sedan bildandet av FIAN.

Förutom de diskussioner som förts under mötena har jag förstås dessutom fått möjlighet att diskutera rätten till mat, olika sektioners arbete och utmaningar med deltagare från Norge, Indien, Tyskland, Zambia, England, Nepal (och Ecuador, på lite engelska i kombination med min i princip obefintliga spanska) m.fl. Det är en fantastisk sammansättning av deltagare här, i olika åldrar och med olika erfarenheter och specialkunskaper, alla med ett brinnande engagemang för mänskliga rättigheter.

Nu ska jag läsa några sista rader inför morgondagens möte, innan det är dags att säga god natt.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Den magiska Ecuador

Mitt namn är Zarah Östman Pittaluga. Nu har jag varit i Ecuador i fyra dagar vilket det fortfarande känns overkligt. Det är många intryck och tankar som rör sig i mitt sinne. Första dagen var det helgdag här i Ecuador, då det firades Cuencas självständighetsdag. När det är helgdag här så är allt verkligen stängt förutom några väldigt få matställen och affärer. Jag förlitade mig på mitt lokalsinne och gav mig ut för att hitta den stora mataffären som var öppen . Det alltid spännande att besöka dessa när man är ute och reser då man får en inblick i matvanor hos medelklassen och vilken prisnivå dessa ligger på. Man kan observera vilka människor som besöker matbutiken och även vilka roller de har gentemot varandra. Sen när man besöker de små matbutikerna kan jämföra utbud och pris, det är i dessa och i någon marknad som arbetarklassen införskaffar sina livsmedel. I de stora matbutikerna kan man hitta en liknande utbud som i Sverige och det som importeras har nästan samma prisnivå som i Sverige. De inhemska produkterna har en mycket lägre pris är de svenska och det är inte stor skillnad mellan de ekologiska eller icke ekologiska produkterna. Dock är det tråkigt att se att det som säljs i de små mataffärerna är oftast inte nyttigt eller ekologiskt, med andra ord är denna problematik detsamma som vi hittar i resten av världen då det är det fattigaste som får den sämsta maten ur näringssynpunkt. Det kommer att bli spännande att se hur människor äter i de olika platser jag ska besöka de närmaste dagarna. Mat är så grundläggande för får välbefinnande, trygghet och hälsa.
Senare under dagen promenerade jag runt och lärde känna mitt närområde. Jag mötes av många muraler som lyfte frågan om klimatet, naturen och social rättvisa. Ecuador är den första land i världen som har erkänt i sin konstitution från 2008, att naturen har egna rättigheter. Detta resulterade tack vare arbetet som ursprungsfolken genomförde när konstitutionen utformades. Där fastställs att även berg och floder har liv och därför har de egna rättigheter, att Pachamama (Moder Jord) skall respekteras och skyddas då det är vår moder. Detta var ett stort steg för att organisationer som arbetar inom olika områden eftersom naturen är något som berör nästan alla delar i vårt samhälle och liv. Just nu försöker man få en ny lagändring som innebär att alla djur ska skyddas, inte bara de vilda. Det är tack vare den nya konstitutionen som många nya lagar har sett dagens ljus. Många av dessa är väldigt viktiga för arbetet som FIAN Ecuador genomför och deras samarbetsorganisationer, som den som togs fram till skydd av vattnet och jorden. Just nu förhandlas även om ägandeskap av jorden, dock har denna process precis blivit låst på grund av till synes byråkratiska problem men det misstänkts ligga opportunistiska mål bakom. I samtal med personalen från FIAN Ecuador får jag veta orsaken, den nuvarande presidenten Correa kom till makten tack vare arbetet av många gräsrotsorganisationer och aktivister. De stöttade den ursprungliga politiken och efter att ha kommit till makten fick många av dem inträda maktens korridorer. Då bestod Correas närmaste krets av personer som har varit förkämpar inom de sociala rörelserna. Regeringen erkände sig som progressiv och vänster politiskt. Med åren har politiken förändrats och de politiker som fanns från början har sagt upp sig, byts ut eller tystas i sina frågor. Nu består Correas närmaste krets av politiker som för en högerpolitisk agenda och är uttalade kapitalister. Det är en tydlig förskjutning av politiken och ett flertal sociala projekt har gigantiska förseningar och lagförslag som går i lås. De olika projekt som jag kommer att besöka berör olika aspekter av de lagar som gått igenom men även de som är i lås och som behövs för att rätten till mat skall förverkligas och implementeras.

Just nu har FIAN Ecuador påbörjat sitt arbete med genus aspekterna i relation till rätten till mat. Självklart har de sedan tidigare berört ämnet men nu är en mer strategiskt och operativt genus inriktat arbete. Detta och andra punkter var det som vi diskuterade under tisdagen då jag fick även tillfälle att börja lära känna personalen på FIAN Ecuador. Dessa eldsjälar som arbetar med FIANs frågor under arbetstid och fritid samt har både studier och andra ideella uppdrag vid sidan om. Rent imponerande!

IMG_5498.JPG

IMG_5448.JPG

IMG_5476.JPG

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , | 1 kommentar