”Man behövde bli slagen för att vara en riktig kvinna”

I onsdags fick jag tillfälle att besöka en av de nya samarbetsorganisationerna som startar ett samarbete med FIAN Ecuador i samband som det vi kommer att arbeta med ett starkare genus inriktning. De kommer att dela med sig av sina erfarenheter av att bekämpa machismen i landsbygden bland ursprungsbefolkningen i olika små samhällen. Hur det har påverkat deras samhällen och vad som har förbättrats i de senaste åren.

Dessa kvinnor är en verklig inspiration. De för en daglig kamp för sina rättigheter och det existerar inte en annan väg i deras verklighet. Alla beslut tas i stormöten som hålls månadsvis och det hålls olika dagkurser om exempelvis ledarskap, de nationella lagstiftningarna, ekologisk odling, hälsa, mänskliga rättigheter och hur man organiserar sig på bästa sätt. Dessa är noggrant utformade så de anpassar sig till kvinnornas för att deltagandet inte skall påverka negativt omvårdnaden av barn, gårdsarbete och hushållssysslor, eftersom detta är fortfarande kvinnornas område. Enligt den traditionella kulturen komplementerar allt varandra. Även man och kvinna, som solen och jorden, de kan inte finnas utan varandra. Men med kolonisatörerna kom även det patriarkala systemet som förgiftade samhällen. Detta i samband med kristianismen gav startpunkten till den machism som vi ser idag, som vi ser även inom ursprungsfolken.

Det var 15 kvinnor som för mer än 20 år tröttnade på det massiva våldet där alla kvinnor blev slagna av sina män. Där männen som inte slog sin kvinna blev sedd av de andra män som inte riktige män och blev trakasserade av andra män. Där många kvinnor ansåg att en var en riktig kvinna om man kunde stå emot mycket stryk. Men det var de som ansåg att detta var inte rätt och när en man tog sin älskare hem till frun och sen slog hustrun för att hon protesterade att han tog älskaren dit, tog dessa kvinnor lagen i egna händer. De tog manen och älskaren, klädde av dem och tvingade dem i den iskalla floden och slog dem som straff. Detta var starten till kampen mot våldet mot kvinnorna. De började organisera sig så att om någon blev utsatt för våld gick de gemensamt och straffade förövaren. De började ha samtal om sina rättigheter och hade möten. De förde en lång kamp för att kunna ens gå på dessa möten då de blev angripna konstant, utelåsta av sina män efter de var på kvällsmöten och baktalade att de gjorde oanständiga saker på dessa möten. Men de gav inte upp. Idag har våldet närmast försvunnit och organisationen förespråkar att inget våld skall förekomma i hemmet, mot varken kvinnor, män eller barn. Detta är en stor framgång med tanke på att våld mot kvinnor är brett utspritt i Ecuador och ursprungskvinnors verklighet prioriteras inte i den politiska agendan. De har lyckats även stärka ensamstående kvinnor och även stöttar kvinnor i sin kamp om jorden, om att hålla odlingar som är ekologiska och med traditionella grödor för att bevara sin kultur.

IMG_5571

Organisationen genomför undersökningar som den de startade efter ett undersökning på skolbarnen fann man att 80% av barnen var kroniskt undernärda. De ville hitta varför det var så när nästan alla är bönder med hälsosamma grödor. De fann då att de bästa grödorna såldes och det köptes vit mjöl, pasta och andra processerade grödor. Man kallade till stormöte och frågade kvinnorna varför de handlade detta när enligt kultur så mal kvinnorna de fina sädessorterna, svaret blev att man tyckte arbetet men att mala själv tog tid och var jobbig. Då bestämdes det att organisationen skulle köpa in en stor kvarn som alla kunde dela. Mycket finns det mer att göra men arbetet pågår och de är en klar exempel på att man aldrig ska ge upp, att steg för steg kommer man lyckas!

IMG_5547 IMG_5551

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till ”Man behövde bli slagen för att vara en riktig kvinna”

  1. zzlove skriver:

    Reblogga detta på Zarah Östman Pittaluga och kommenterade:

    Den 8 mars närmar sig, kvinnors rättigheter är något man fortfarande kämpar för runt om i världen. Det är en feministisk kamp men vi måste också komma ihåg att feminism är inte samma i Sverige, i Kina eller i Ecuador. Den är inte heller samma för en medelklass stockholmare, för en samisk kvinna i norra Sverige eller för någon som är rasiferad i en små stad. Men vi är inte så olika heller, vi alla kämpar mot samma mål, att vara jämställda och jämlika.
    När jag var i Ecuador i höstas fick jag ta del av en av dessa kamper i världen, den av kvinnorna i Cotopaxi i organisationen ”Sembrando esperanza” (Sår hopp). Där 42% av befolkningen i området lever i extrem fattigdom och 35% tillhör ursprungsbefolkningar. Där fick en grupp kvinnor nog av misshandeln.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s