Att se sanningen i vitögat-bondesjälvmorden i Indien

Det är en sak att förbereda sig inför en förstudie om självmord bland bönder i Indien. Man börjar med att läsa allt man kommer över, rapporter, artiklar, man letar statistik, skriver projektansökan tänker ut och skriver ner alla mål för studien, planerar en fältresa, gör alla förberedelser, anordnar förberedande möten, reseprogram, tider, sammanfattar allt man vet, inte vet, strukturerar upp och prioriterar. Skriver ut frågeformulär, packar block och penna, vatten och solkräm. Kliver ur bilen. Slås av hettan och det vackra landskapet där risfälten breder ut sig mellan kanalerna.

14348656_1103948686356481_209353321_n

 

Och så står man plötsligt där. Mittemot en kvinna i sin egen ålder. En kvinna som har barn i mina barns ålder, i alla fall de yngsta. Mittemot står en kvinna som hittade sin man, pappan till sina barn död med en flaska bekämpningsmedel i ena handen. En kvinna som tillsammans med den nu döda mannen arbetade som småbönder. Men som 300 000 andra bönder har hennes man valt att ta sitt liv.

I Indien begår en bonde självmord var 30:e minut. 14348839_1103944716356878_541183297_n

Mitt emot står en kvinna som nu ska hantera samma problem som tidigare men utan en make eller pappa. Effekterna för familjen som är kvar utan mannen i hushållet befinner sig i en extremt utsatt situation. Både ekonomiskt och socialt. Som kvinna utsätts du för omfattande diskriminering och har än mindre chans att få ekonomin att gå ihop. Marken du hyrde är fortfarande djupt skuldsatt, brunnen du borrade levererar fortfarande inget vatten, fröna du sådde ger fortfarande inget. Men du måste fortfarande försörja dig och din familj, och på något sätt försöka bekosta barnens utbildning och dina döttrars giftermål.

Vi är här för att kartlägga de bakomliggande orsakerna till självmorden och för att försöka hitta sätt att arbeta för att förbättra villkoren för de miljoner människor som lever och livnär sig inom jordbruket. Självmorden är det kanske det mest extrema beviset för att den indiska jordbrukssektorn befinner sig i en djup kris. En kris som regeringen hittills visat sig oförmögna och ovilliga att hantera. Det finns massor att göra och olika sätt att gå tillväga. Vi är här för att träffa alla de organisationer och aktivister som arbetar med detta varje dag. Vi vet redan massor om vilka grundorsakerna och de strukturer som ligger till grund för den nuvarande situationen.

Men just då, när jag står där mittemot den nylbivna änkan Kadisela 28 år med de två sönerna Karre och Mothu som nu hoppat av skolan och stället arbetar som dagavlönade på ett risfält. Då inser jag att jag faktiskt inte vet någonting. Jag har ingen aning, kan inte ens föreställa mig hur djup krisen för de indiska bönderna faktiskt är.

Läs vårt faktablad om bondesjälvmorden och mer om vad vi gör för att stötta böndernas kamp på den indiska landsbygden.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s