Den magiska Ecuador

Mitt namn är Zarah Östman Pittaluga. Nu har jag varit i Ecuador i fyra dagar vilket det fortfarande känns overkligt. Det är många intryck och tankar som rör sig i mitt sinne. Första dagen var det helgdag här i Ecuador, då det firades Cuencas självständighetsdag. När det är helgdag här så är allt verkligen stängt förutom några väldigt få matställen och affärer. Jag förlitade mig på mitt lokalsinne och gav mig ut för att hitta den stora mataffären som var öppen . Det alltid spännande att besöka dessa när man är ute och reser då man får en inblick i matvanor hos medelklassen och vilken prisnivå dessa ligger på. Man kan observera vilka människor som besöker matbutiken och även vilka roller de har gentemot varandra. Sen när man besöker de små matbutikerna kan jämföra utbud och pris, det är i dessa och i någon marknad som arbetarklassen införskaffar sina livsmedel. I de stora matbutikerna kan man hitta en liknande utbud som i Sverige och det som importeras har nästan samma prisnivå som i Sverige. De inhemska produkterna har en mycket lägre pris är de svenska och det är inte stor skillnad mellan de ekologiska eller icke ekologiska produkterna. Dock är det tråkigt att se att det som säljs i de små mataffärerna är oftast inte nyttigt eller ekologiskt, med andra ord är denna problematik detsamma som vi hittar i resten av världen då det är det fattigaste som får den sämsta maten ur näringssynpunkt. Det kommer att bli spännande att se hur människor äter i de olika platser jag ska besöka de närmaste dagarna. Mat är så grundläggande för får välbefinnande, trygghet och hälsa.
Senare under dagen promenerade jag runt och lärde känna mitt närområde. Jag mötes av många muraler som lyfte frågan om klimatet, naturen och social rättvisa. Ecuador är den första land i världen som har erkänt i sin konstitution från 2008, att naturen har egna rättigheter. Detta resulterade tack vare arbetet som ursprungsfolken genomförde när konstitutionen utformades. Där fastställs att även berg och floder har liv och därför har de egna rättigheter, att Pachamama (Moder Jord) skall respekteras och skyddas då det är vår moder. Detta var ett stort steg för att organisationer som arbetar inom olika områden eftersom naturen är något som berör nästan alla delar i vårt samhälle och liv. Just nu försöker man få en ny lagändring som innebär att alla djur ska skyddas, inte bara de vilda. Det är tack vare den nya konstitutionen som många nya lagar har sett dagens ljus. Många av dessa är väldigt viktiga för arbetet som FIAN Ecuador genomför och deras samarbetsorganisationer, som den som togs fram till skydd av vattnet och jorden. Just nu förhandlas även om ägandeskap av jorden, dock har denna process precis blivit låst på grund av till synes byråkratiska problem men det misstänkts ligga opportunistiska mål bakom. I samtal med personalen från FIAN Ecuador får jag veta orsaken, den nuvarande presidenten Correa kom till makten tack vare arbetet av många gräsrotsorganisationer och aktivister. De stöttade den ursprungliga politiken och efter att ha kommit till makten fick många av dem inträda maktens korridorer. Då bestod Correas närmaste krets av personer som har varit förkämpar inom de sociala rörelserna. Regeringen erkände sig som progressiv och vänster politiskt. Med åren har politiken förändrats och de politiker som fanns från början har sagt upp sig, byts ut eller tystas i sina frågor. Nu består Correas närmaste krets av politiker som för en högerpolitisk agenda och är uttalade kapitalister. Det är en tydlig förskjutning av politiken och ett flertal sociala projekt har gigantiska förseningar och lagförslag som går i lås. De olika projekt som jag kommer att besöka berör olika aspekter av de lagar som gått igenom men även de som är i lås och som behövs för att rätten till mat skall förverkligas och implementeras.

Just nu har FIAN Ecuador påbörjat sitt arbete med genus aspekterna i relation till rätten till mat. Självklart har de sedan tidigare berört ämnet men nu är en mer strategiskt och operativt genus inriktat arbete. Detta och andra punkter var det som vi diskuterade under tisdagen då jag fick även tillfälle att börja lära känna personalen på FIAN Ecuador. Dessa eldsjälar som arbetar med FIANs frågor under arbetstid och fritid samt har både studier och andra ideella uppdrag vid sidan om. Rent imponerande!

IMG_5498.JPG

IMG_5448.JPG

IMG_5476.JPG

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , | 1 kommentar

FIAN Sverige uppmärksammade Världshungerdagen 16:e oktober

DSC_0512

Ordförande Parul Sharma på Världshungerdagen och frukostseminariet med FIAN Sverige.

Igår, den 16/10, var det Världshungerdagen och FIAN Sverige passade (såklart) på att uppmärksamma dagen. Detta gjordes i samband med ett frukostseminarium på kaféet Le Mond i Stockholm. FIAN Sveriges ordförande Parul Sharma höll en kort (men eggande) presentation av vad organisationen gör (vilket är galet mycket) och vad hunger faktiskt är, vilka som drabbas och framförallt vad det beror på. Makt och politisk ovilja är, som du säkert redan förstår, två av de främsta anledningarna bakom dagens 850 miljoner hungrande människor (som till majoriteten är flickor och kvinnor).

Inför Världshungerdagen hade, passande nog, den årliga rapporten Right to Food and Nutrition Watch (granskning gjord av civilsamhället) nyligen lanserats och FIAN Sveriges kanslichef Rebecka Jalvemyr presenterade under frukostseminariet rapporten som i år fokuserar på FN:s frivilliga riktlinjer om rätten till mat. Rebecka redogjorde för vad som faktiskt förbättrats de senaste tio åren i förhållande till rätten till mat (däribland att flera länder utifrån riktlinje 3 har utvecklat nationella strategier för att bekämpa hunger och att den internationella konventionen om ESK-rättigheter fått en ökad betydelse både på ett nationellt och internationellt plan), men också att vi har mycket arbete, kamp och motstånd kvar innan vi uppnått en värld utan hunger. Några farhågor som vi kan se är ex. det ökade inflytandet av företag i styrningen av det internationella matsystemet men även att jordbruksindustrin och finansiella investerare tar kontroll över naturresurser och försvagar lokala samhällen och småbrukares rättigheter och matsuveränitet. Detta är en del av det som kallas land grabbing.

Rebecka poängterade även behovet för Sverige, och många andra länder, att utarbeta en nationell strategi för rätten till mat. Denna strategi ska baseras på de mänskliga rättigheterna och den bör tas fram i samråd med civila samhället, verka för att gynna lokala matsystem, stötta ekologiska livsmedelsproducenter och säkerställa att svenska investeringar inte bidrar till landgrabbing i utvecklingsländer.

Hela min morgon förgylldes av detta seminarium med FIAN (dessutom blev det inte sämre av att FIAN bjöd alla deltagare på en smaskig frukost och ett rykande färskt exemplar av Right to Food and Nutrition Watch) och jag kände, farhågorna till trots, att cilvilsamhället (alltså du och jag) har en extrem makt att påverka! Bli medlem i FIAN så att vi kan mobilisera oss i kampen för rätten till mat!

/Maja Söderblom (styrelsen FIAN Sverige)

DSC_0515

Rebecka Jalvemyr presenterar granskningen Right to Food and Nutrition Watch.

DSC_0521

Intresserade åhörare på frukostseminariet.

DSC_0520

Frukost + FIAN + Världshungerdagen = intressant

DSC_0518

FIAN-aktivisten Christopher Eriksson var givetvis på plats.

DSC_0517

FIAN-veteranen Klas Eriksson lyssnade på seminariet och smygläste i rapporten samtidigt.

DSC_0506

Maria från Framtidsjorden och Klas från FIAN njuter av frukosten som FIAN bjöd på.

DSC_0516

Resterna av en fantastiskt inspirerande morgon.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

FIAN Sverige har fått en ny kompis

infobord soltorget

Under en magisk helg i slutet av juli i landskapet Ångermanland, rättare sagt i Näsåker, har FIAN Sverige fått en vän för livet. Festivalen Urkult är dess namn.

Tre aktivister från FIAN Sverige (däribland jag) åkte dit 31 juli till 3 augusti. Om sanningen ska fram var vi en aningen nervösa över om någon överhuvudtaget skulle hitta fram till vårt infobord och seminarium om #schysstapensioner samt workshop om gruvnäringens konsekvenser på rätten till mat men tji fick vårt tvivel. Vi fick massor av tillfällen att prata med flera underbara personer som både var bekanta med FIAN sedan tidigare men också de som inte känner till FIANs viktiga arbete för allas rätt till försörjning. I ärlighetens namn har vi ju på senare tid varit lite doldisar med att synas på sådana här tillställningar, så det kanske inte var så konstigt att flera av dem som besökte FIANs infobord fick stifta bekantskap med oss för första gången (men förhoppningsvis var det inte den sista).

Det var sannerligen en boost för vårt sjālvförtroende att delta på Urkult och dess Solidaritetstorg (området där alla solidaritetsrörelser och organisationer höll till) samt ett gyllene tillfälle för oss att både synas och höras. En strid ström nyfikna kom till vårt infobord och ville veta mer om rätten till mat, påverkansarbete och våra fall. Ja, till och med hur en kan engagera sig inom FIAN. Peppande, eller hur?!
På fredagen höll jag och Christopher ett seminarium med namnet: #schyssta pensioner – allt du inte visste att du borde veta om dina pensionspengar. Vi hade en timme på oss att presentera och diskutera med 30-talet åhörare om hur våra gemensamma pensionspengar, genom AP-fonderna, investeras i verksamheter som kränker mänskliga rättigheter och vad vi kan göra åt dessa oacceptabla handlingar (du har väl tagit ställning, förresten?) Under Urkultvistelsen fick vi även ihop ungefär 150 namnunderskrifter till kampanjen #schysstapensioner som vi i FIAN Sverige driver med Latinamerikagrupperna, Kristna fredsrörelsen, Jordens Vänner och Fair Trade Center. Vi kommer banne mig inte ge oss förrän Sveriges regering tagit sitt ansvar för etiska och hållbara investeringar!
FIAN anordnade dessutom en workshop om gruvnäringens påverkan på rätten till mat i Latinamerika med inga mindre än Latinamerikagrupperna, en annan god vän till FIAN.

Tack Urkult och Solidaritetstorget för att vi fick komma och sprida kampen (eller åtminstone så några frön) för rätten till mat! Vi ses sannerligen igen.
/Maja söderblom

ida niskanen workshop
Ida håller workshop om gruvnäringens inverkan på rätten till försörjning

 

affisch workshop lag
Workshop tillsammans med LAG

 

worlshop med lag urkult
Workshop med LAG

 

workshop fian lag urkult
Workshop med LAG om gruvnäringens konsekvenser på rätten till försörjning

 

spexigt infobord
Såhär kul har Ida och Christopher på infobordet vid Solidaritetstorget

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Magnifik utbildningshelg och peppande årsmöte för FIAN Sverige har hållits i Stockholm

Bild

Sådär, då har vi under helgen som var tillryggalagt en fantastisk utbildningshelg med tillhörande årsmöte där en ny styrelse för FIAN Sverige framröstades. Den nya styrelsen består av några “gamla godingar” men mestadels nya, sjukt kompetenta personer som jag är helt övertygad om kommer lyfta FIAN Sverige till skyarna!!! 2014 måste bara bli ett råbra år för oss. 

Ni som inte var på plats missade en utbildningshelg som innehöll allt från föreläsningar om AP-fondernas påverkan på mänskliga rättigheter, seminarium om genus och rätten till mat, workshop om hur vi i FIAN resonerar och agerar kring AP-fonderna och påverkansarbetet inför riksdagsvalet i höst,  frågestund med Maria Tranvik som besökt ett av våra fall i Kimsakocha, hur vi praktiskt rekryterar medlemmar till vår eminenta organisation, diskussioner om allt ifrån personligt engagemang till internationell lagstiftning samt en mini-aktion på Nytorget där vi fick ihop ett drygt trettiotal namnunderskrifter till kampanjen #schyssta pensioner. Dessutom fick vi förstås möjlighet att stifta bekantskap med flera underbara personer tillika medlemmar i FIAN Sverige. Tack för att ni kom, underbar försommarsol till trots, och extra berörd blev jag av att få träffa de nya medlemmarna i FIAN Sverige som efter helgen (förhoppningsvis) känner sig peppade på all världens (nästan iallafall) aktivism. Ni är högt värderade ska ni veta. 

Sådana här utbildnings- och ”come together”-tillfällen behövs verkligen (misströsta inte om du missade detta tillfälle, fler kommer) för att inse att jag inte är ensam om viljan att kämpa vidare för allas rätt till försörjning. Jag är så stolt över att få vara medlem i FIAN. Hoppas du som läser detta också är det, om inte så blir du det här.

Vi ses på något av FIANs aktiviteter senare i år! Och ett avslutande stort dundertack till de avgående styrelseledamöterna för FIAN Sverige. Utan er skulle vi ALDRIG vara där vi är idag. Punkt slut!

/Maja Söderblom (styrelsen FIAN Sverige)

 

Bild

Fokuserade deltagare på utbildningshelgen

 

Bild

Fokuserade deltagare del 2

 

Bild

Daniella (avgående praktikant på FIANs kansli) berättar om fallet Kimsakocha

 

Bild

Emma tar igen sig lite mellan allt råddande

 

Bild

Alla deltagare bjöds på lunch i vårsolen utanför Solidaritetshuset

 

Bild

Lunchmenyn en utav dagarna

 

Bild

Maria Tranvik berättar om sina erfarenheter av Kimsakocha, Ecuador

 

Bild

Maria Tranvik med den intresserade deltagaren Anna

 

Bild

Mikael (kassör i styrelsen), Christopher (superaktivist) och Ellen (nyvärvad guldklimp till FIAN) på väg mot mini-aktionen på Nytorget

 

Bild

På Nytorget

 

Bild

Några av de namnunderskrifter vi lyckades få ihop till #schyssta pensioner under en halvtimme på Nytorget

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

FIAN International välkomnar slutrapporten från FN:s rapportör för rätten till mat

Under de senaste mötet med FN:s råd för mänskliga rättigheter presenterade Oliver de Schutter, FN:s särskilde rapportör rätten till mat, sin slutgiltiga rapport om rätten till mat.
I sin slutgiltiga rapport, efter en mandatperiod om sex år, manar Oliver de Schutter världens beslutsfattare till att inse att livsmedelssystemet måste förändras radikalt och demokratiskt.

Vidare uppmärksammar han att mål som exempelvis en diversifierad livsmedelsproduktion, kulturellt acceptabla livsmedel för lokala samhällen, att stödja småbrukare, hållbart nyttjande av mark-och vattenresurser och att höja livsmedelsförsörjningen inom särskilt känsliga områden, inte får trängas ut av den endimensionella strävan att producera mer mat.

FIAN välkomnar rapporten och tackar Oliver de Schutter för hans extraordinära insats i främjandet av förståelsen och tillämpningen av rätt till mat som en holistisk mänsklig rättighet. Vidare menar FIAN International att den kommande särskilde rapportören för rätten till mat bör bygga vidare på det arbete som föregående rapportörer har utvecklat, samt belysa några av de mest akuta frågorna som behöver arbetas mer med: främjandet av demokratiska reformer av livsmedelssystemet i riktning mot matsuveränitet, den näringsmässiga dimensionen av rätten till utifrån ett genusperspektiv, staters utomterritoriella skyldigheter inklusive dess tillämpning inom handel och investeringar samt förhindrandet av landgrabbing där även rätten till vatten bör uppmärksammas i sammanhanget.

Mer information på FIAN Internationals hemsida.

Särskilde rapportörens slutgiltiga rapport

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

#schyssta pensioner på Södertörns högskola

FIAN Sverige har idag, den 11/2, hållit en föreläsning på Södertörns högskola om AP-fonderna och hur deras investeringar kränker mänskliga rättigheter i länder som Ecuador, Guatemala och Burkina Faso. Som vissa av er kanske redan vet driver FIAN Sverige tillsammans med fyra andra organisationer (Fair Trade Center, Jordens Vänner, Kristna Fredsrörelsen och Latinamerikagrupperna) en kampanj med namn #schyssta pensioner som riktar sig till Sveriges regering och riksdag samt AP-fonderna. Eftersom AP-fonderna investerar i allehanda skumma bolag, såsom smutsiga gruvprospekteringsbolag och läskiga bolag som bidrar till land grabbing, vill kampanjen bland annat påverka regeringen, riksdagen och AP-fonderna att förändra regelverket kring AP-fondernas investeringar av våra pensionspengar. Som regelverket ser ut nu är mänskliga rättigheter och miljö underordnat målet om hög avkastning vilket vi i FIAN givetvis inte godtar. Om denna kampanj och AP-fondernas ytterst oacceptabla investeringar snackade vi alltså om idag på Södertörns högskola. Självklart passade vi också på att informera om alla möjligheter vi faktiskt har att förändra situationen kring AP-fondernas oetiska och ohållbara investeringar, som att bli medlem i FIAN ex.

Det var en fantastisk eftermiddag på Södertörn och vi hade en dunderfin uppslutning av engagerade och vetgiriga studenter. 
Tack SMUF (Södertörns Miljö- och Utvecklingsförening) som bjöd in oss. Detta gör vi mer än gärna igen! Och om du inte skrivit under vår vykortskampanj för #schyssta pensioner; gör det här.
 
/Maja (styrelsen FIAN Sverige) och Christopher (FIAN-aktivist)
 
Bild
 
 
Bild
 
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

2014, nu kör vi!

I går hade FIAN Sveriges styrelse kick-off för 2014. Njä, inte en sån där teambuilding, hängandes i rep och gränslöshet vid karaokemaskinen, utan ett förlängt styrelsemöte med jättestark indisk gryta. Vi jobbade på som ett gäng ardenner hela dagen för att skriva verksamhetsberättelse, årsredovisning, verksamhetsplan och aktivitetsplan (<—heja kansliet!!!).

Vi har ett väldigt roligt och viktigt år framför oss. Några smakprov:

  • Vi deltar och arrangerar en heldag i Fryshuset (hemsida ej uppdaterad) på den internationella kvinnodagen med 8-marsnätverket.
  • Aktivisthelg och årsmöte blir i mitten av april. Tipsa oss om vad du vill lära dig mer om!
  • Deltagande i festivalen Urkult
  • Deltagande på MR-dagarna (tema Röster för rättigheter) i Umeå (med besökare från Ecuador) med en kombinerad aktivisthelg.
  • Vi ska besöka FIAN Ecuador och FIAN Andhra Pradesh (i Indien) för att gräva ner oss i och lära oss mer om de rättighetsprojekt vi samarbetar kring.
  • ….och mycket mycket mer!

Vi ägnande en hel del tid för att diskutera styrelsens organisering. Ni vet, det är en utmaning att få till de där spontana och smarta idéerna när vi inte jobbar ihop på dagtid. Hur samarbetar vi på bästa sätt i styrelsen när vi inte springer på varandra i korridoren eller har veckomöten? Vi var rörande överens om lösningarna och det känns mycket bra!

Mikael tillbringade en vecka i Andhra Pradesh i december och fick chans att lära sig mer om FIAN APs rättighetsarbete. Han bloggade från hela resan och jag rekommenderar verkligen att läsa om hans upplevelser.

Att komma till ett land och besöka ett folk i en av de fattigaste delarna av världen kan vara utmanande på många sätt. Allt från okunskaper kring att ta sig fram i kollektivtrafiken till att hantera värmen. Men jag tror att de knepigaste är att hantera det faktum att som vit man från “nord” besöka ett samhälle som vilar på en djup patriarkal tradition. Mikael berättar om hur han tillskrivs en position han känner sig mycket obekväm med. “Ska jag sitta på en stol när jag vill sitta på marken med de andra och prata? Om jag gör det, vilka förolämpar jag då? Varför är det så få kvinnor som kommer till tals?”

Det koloniala arvet bor i oss alla och det är viktigt för alla som gör fältresor att se och känna till sina privilegier. Vi arbetar ju rättighetsbaserat, d v s att människor ska kunna utkräva staten de skyldigheter de har till sitt folk. Vi bygger alltså inga skolor, delar inte ut några rissäckar eller bygger vägar. Det är många andra organisationer som gör det, och i bland bemöts vi med dom förhoppningarna. Det här är något vi ständigt kämpar med att förklara. Den koloniala bilden av att “vit man från nord” reproduceras inte bara i våra huvuden (det där obehaget) utan av dom som vi möter som förväxlar oss med hjälporganisationer.

Med det sagt, bra jobbat Mikael! Det är så bra att du helt naturligt gör både en feministisk och postkolonial analys av ditt besök. Så stolt över att ha en så smart kassör i styrelsen.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Med fokus på det positiva

Under onsdagen förra veckan besökte jag två byar i Nellore-distriktet som ligger längs Indiens östkust. Kanupur och Punnapuvarupalem heter byarna och där hölls stormöten med representanter från ett flertal andra byar. Dessa byar är inte drabbade av hamnbygget jag berättat om i tidigare inlägg, men grundproblematiken är densamma som i de byar jag besökte under tisdagen. De har begränsad tillgång till försörjningsmöjligheter såväl som sociala trygghetssystem. Många lider av hunger och undernäring och levnadsförhållandena är allmänt bedrövliga. Dessa levnadsförhållanden har jag berättat mycket om i tidigare inlägg. Hittills har mestadels av fokus legat på allt Yanadifolket får utstå i egenskap av att tillhöra en marginaliserad minoritet. Jag vill därför i detta inlägg dela med mig av allt positivt jag sett. Hos människorna och i FIAN Andhra Pradeshs arbete tillsammans med dem.

Lekande barn i Balajapalem

Lekande barn i Balajapalem

Starka kvinnor
Indien är, som bekant, fortfarande ett väldigt patriarkalt samhälle där kvinnorna får begränsat med utrymme i det politiska, ekonomiska och sociala rummet. Det är de som, med få undantag, sköter allt arbete i hemmet och tar hand om barnen. Det gäller i stort även Yanadisamhällena. Men vid majoriteten av bybesöken jag gjorde tidigare i veckan var det kvinnorna som syntes och hördes mest. Många av de 17 byar som fanns representerade under alla de möten vi höll har kvinnliga ledare. Under mötet i onsdags förmiddag i Kanupur fanns fem byar representerade och majoriteten av åhörarna var kvinnor. Ravi från FIAN AP inledde mötet med att uppmana åhörarna att reflektera över hur deras liv förändrats under de senaste 15 åren. Kvinnorna vittnade om att deras situation hade förbättras avsevärt. De är mer fria att bestämma över sina liv i dag. Förr var de inte tillåtna att delta i beslutsfattandet, nu har alla dessa fem byar kvinnliga ledare. Detta har stärkt deras självförtroende och i dag höjer de sina röster och ifrågasätter manliga auktoritetsfigurer i såväl byarna som hos myndigheter. De sa sig vara nöjda med hur utvecklingen sett ut men berättade att det fortfarande är en lång väg kvar att gå. Mot slutet av denna reflektionsstund var det en av kvinnorna som tog upp en sak som blivit sämre med åren. Männen dricker mycket mer, skrek hon. De är fulla ofta och spenderar för mycket av familjens pengar på sina dåliga vanor, instämde de andra högljutt. Samtalet om männens alkoholvanor pågick i nästan tio minuter. Under hela den tiden satt männen på sitt hörn och skämdes medan kvinnorna fritt och högljutt kritiserade dem. Självklart är det en oerhört tråkig utveckling att alkoholmissbruket tilltar, men jag ser något positivt i att det överhuvudtaget togs upp, samt i sättet det togs upp på. Det finns en stark vilja och hos kvinnorna att förändra detta, som det verkar har de även utrymme för att realisera den förändringen. Kvinnorna är starka inte bara i byarna runt Kanupur, utan i alla de Yanadibyar jag besökt.

Kvinnorna i majoritet under mötet i Kanupur

Kvinnorna i majoritet under mötet i Kanupur

Bättre men inte bra
I Kanupur delade byborna med sig om fler saker som förbättrats de senaste 15 åren. Förr gick inga barn i skolan, berättade de, men idag skickar åtminstone hälften av föräldrarna sina barn till skolan regelbundet. Det var upplyftande att höra att det finns tillgång till utbildning i Kanupur och de fyra andra byarna som fanns representerade under mötet. Situationen är tyvärr inte så bra i alla byar. Som ni kanske minns från mitt tidigare inlägg är det fortfarande inga barn som går i skolan regelbundet i de byarna som fanns representerade under det möte vi anordnade i tisdags förmiddag förra veckan. Grundförutsättningarna skiljer sig mellan de byar FIAN AP arbetar med inom det projekt FIAN Sverige finansierar. Därför har den generella utvecklingen såväl som FIANs arbete kommit olika långt i olika byar. Men min uppfattning är att det i stort går framåt när det gäller tillgången på utbildning. I både Balajapalem och Gajuvaka som vi besökte i tisdags mötte jag barn som regelbundet går i skolan. Även i de byar som fanns representerade under mötet i Punnapuvarupalem fanns det barn som hade tillgång till utbildning. Det är ett bra tecken och essentiellt för att byarna såväl som Yanadifolket i allmänhet på lång sikt ska kunna utvecklas och stärkas i relation till makten och det övriga samhället.

Skolpojkar i Balajapalem

Skolpojkar i Balajapalem

I Kanupur berättade även kvinnorna för mig att bybornas kunskap och medvetenhet om försörjning och arbete har ökat över de senaste 15 åren. De kan mer om jordbruk och uppfattar det lättare att identifiera och utnyttja alternativa inkomstmöjligheter som de förr inte hade tillgång till eller kunskap om. Detta är förvisso något som många av byarna tvingats till, i synnerhet de som drabbats av hamnbygget i Krishnapatnam. Men att de känner att de kan ta vara på de alternativ som finns och ges är något viktigt och positivt. Jag vet att många av de familjer i byarna som drabbats av hamnbygget tidigare har haft problem med att förvalta de ersättningspaket som delats ut. I synnerhet när de fått buffalos eller getter. Yanadifolket har historiskt sett inte sysslat med jordbruk och djurhållning, därför är grundkunskapen generellt sett låg. Några av de som fick buffalos var tvungna att sälja dem på grund av att de inte visste hur de skulle ta hand om dem. Men i de byar jag besökte under förra veckan träffade jag åtminstone några familjer som förvaltat sina nya fyrbenta vänner väl och hittat en pålitlig inkomstkälla i att sälja mjölk. I Kanupur berättar även byborna att de just nu håller på att skriva en ansökan till myndigheterna om att få bruka ledig mark som finns i anknytning till byarna. Och i Gajuvaka visade byborna stolt upp den lilla odlingsmark de har. Där har de lyckats väldigt bra med att odla frukt och grönsaker, även om det ännu är väldigt småskaligt.

Vattenbuffalos på grönbete i Kanupur

Vattenbuffalos på grönbete i Kanupur

I Kanupur fortsatte byborna reflektera över vad som förändrats. Något de pratade länge om var att kunskapen och medvetenheten om samhället och dess styrning hade ökat. De beskrev sig själva som oskyldiga förr. De berättade att de visste lite eller ingenting om det som pågick utanför deras byar. De hade ingen uppfattning om politiken och hade väldigt svårt att avgöra vilka ledare som var bra för dem. Om de deltog i val så var det antingen en slump vem de röstade på, eller så röstade de som de hade blivit tillsagda av politiker som besökt byarna. Idag, berättar de, kan de skilja på bra och dåliga ledare och avgöra på egen hand vem eller vilka som ska få deras röster utan yttre påverkan. Denna ökning av kunskapen om samhället är något jag fått höra om i alla de byar vi hann besöka. Generellt känner folket att de kan mer i dag. Detta, vittnar de, har gett dem ett ökat självförtroende och en ökad självkänsla. Det har stärkt dem avsevärt i kampen för deras rättigheter.

Bybor visar stolt upp sitt hem i Kanupur

Bybor visar stolt upp sitt hem i Kanupur

Kräver sina rättigheter
FIAN är som bekant en människorättsorganisation, vilket i praktiken innebär att vi jobbar rättighetsbaserat. Detta betyder att vi alltid utgår ifrån FNs mänskliga rättigheter, då med fokus på rätten till mat och försörjning, samt rättigheter givna av den stat vi arbetar i. Det huvudsakliga syftet för FIAN APs arbete med Yanadisamhällena är att stärka de utsattas kapacitet att kräva sina rättigheter. Andra syften med arbetet är att synliggöra kränkningar av rätten till mat och andra rättigheter, samt att påverka beslutsfattare på alla nivåer så att de i fortsättningen ska respektera de mänskliga rättigheterna. Detta är ett arbete som tar tid, men ett arbete som vi tror bäst säkrar en framtid fri från hunger. För dem som kämpar i dag kan framgångarna förefalla blygsamma men de kämpar inte bara för sig själva utan även för sina barn, barnbarn och deras barn och barnbarn.

Far och son i Amudaladinne

Far och son i Amudaladinne

Ökat självförtroende samt ökad kunskap om samhället och sina rättigheter är något som alla bybor jag mött har vittnat om. De känner numera till sina rättigheter och de blir mer och mer trygga i att kräva dem. FIAN AP har arbetat med Yanadis ända sedan Ravi grundade organisationen 2003. Första åren hade de minimala finansiella resurser och arbetet skedde endast på volontärbasis och var väldigt småskaligt. 2011 inleddes samarbetet med FIAN Sverige och mycket har hunnit hända under de tre år som gått sedan dess. Tack vare utbildningar, direkt stöd, kontinuerliga möten och andra kapacitetsstärkande insatser har både Yanadisamhällena och FIAN AP blivit en starkare röst emot kränkningar av mänskliga rättigheter. I byarna har de jag mött stolt berättat om de krav och önskemål de lyckats få godkända hos myndigheter. Vissa utav byarna har kommit längre än andra. Somliga byar är mer beroende av FIAN APs hjälp när memorandum och annat ska skrivas medan andra har tagit egna initiativ och påbörjat arbete på egen hand. I många utav byarna jag besökt arbetar man i en bred front och är väl mobiliserade. Det är tydligt att arbetet ger resultat och att folket blir starkare. Således blir kampen blir mer och mer kraftfull.

Det främsta jag bär med mig hem från min uppföljningsresa är stoltheten att tillhöra en organisation med så starka band till gräsrötterna. Tillsammans är vi starka och tillsammans ska vi bli mätta!

Barnen i Punnapuvaripalem vinkar hej då

Barnen i Punnapuvarupalem vinkar hej då

Glada flickor i Gajuvaka

Glada flickor i Gajuvaka

Vill du stötta vårt och FIAN APs arbete så kan du bli medlem här eller sätta in en gåva till PG: 433 11 47-1.

/Mikael

Notering | Posted on by | 1 kommentar

Gissa vad! Dina pensionspengar härjar även i Krishnapatnam port!

Efter jag publicerade mitt förra inlägg om offren som råvaruhamnen Krishnapatnam Port och de företag som lockats dit skördar satte jag mig ner och gjorde lite research. Efter lite gräv hittade jag en koppling mellan de Yanadibyar jag besökte i tisdags och våra pensionspengar. Jag blev allt annat än överraskad.

Ett utav företagen som har slagit upp en fabrik som tillverkar bland annat palmolja i hamnområdet är Krishnapatnam Oils and Fats Private Limited. Detta är ett dotterbolag som ägs till 100 % av moderbolaget Adani Wilmar Limited (AWL). AWL är en utav de största aktörerna på den Indiska marknaden för ätbar olja. Solrosolja är fortfarande populärast bland de Indiska konsumenterna men palmoljan vinner marknadsandelar i snabbt tempo. Hur som haver är i alla fall AWL ett dotterbolag som till hälften ägs av ett utav Wilmar Internationals investmentbolag Wilmar Investments (Mauritius) Limited.

AP-fonderna har 37 miljoner kronor investerade i Wilmar International. Ett företag som två år i rad rankats som världens miljömässigt värsta bolag i Newsweek.

Är du intresserad av att läsa mer om Wilmar International har Annelie skrivit om dem här. Greenpeace-rapporten Licence to Kill är också läsvärd. Den hittar du här. Vill du lära dig mer om all smuts bakom våra pensionspengar rekommenderar jag den eminenta AP-fondsskolan.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Industrialiseringens offer

Under eftermiddagen i tisdags besökte jag två utav de Yanadibyar som direkt har drabbats utav råvaruhamnen Krishnapatnam Port. Balajapalem och Gajuvaka. Som jag berättat i ett tidigare inlägg byggdes hamnen 2008 och har krävt cirka 6500 hektar mark. Som en referenspunkt kan nämnas att en fotbollsplan motsvarar cirka 0,7 hektar. För att bygga hamnen har man bland annat skövlat skogar, dämt upp kanaler och byggt över betes- och jordbruksmark. På senare år har även hamnen lockat till sig massor utav fabriker till området. På grund av närheten till hamnen är det en strategisk plats för import- och exportindustrier. Vi åkte runt hamnområdet och Gangi Reddy som är FIANs representant och expert i distriktet berättar att de flesta av de tiotal fabriker vi ser tillverkar palmolja. Råmaterial importeras från bland annat Singapore och Malaysia och förädlas i fabrikerna som ligger blott kilometer från Yanadibyarna. Palmoljebranschen är smutsig som tusan, det vet vi sedan tidigare. Om du är intresserad har Annelie skrivit om det här.

Palmoljefabrikerna har bidragit ytterligare till föroreningen av vattnet och luften. Dagligen pumpas det ut avgaser och rök som når många av Yanadibyarna och påverkar i princip allt vatten i området. Punauru Bujjema som är ledare i byn Balajapalem berättar för oss att både barn och vuxna i byn oftare och oftare drabbas av sjukdomar i takt med att hamnen och fabrikerna fortsätter att förorena. Hon beskriver att många får hosta, klia, feber och eksem, vilket var mycket mer sällsynt innan hamnen byggdes.

Balajapalems ledare Punauru berättar om hur hennes by drabbats av hamnbygget

Balajapalems ledare Punauru berättar om hur hennes by drabbats av hamnbygget

I Gajuvaka berättar byns ledare Polamma och hennes granne Ratuamma om effekterna hamnen och fabrikerna har haft på fiskevattnen. Förr porlade kanalerna ut till havet och i dem fanns gott om fisk. I och med hamnbygget dämde man upp de flesta kanalerna och resultatet av detta är att de flesta delarna av kanalerna nu står stilla. Detta har i sin tur gjort att mycket av vattnet har täckts av lera och smutsats ner avsevärt. Till råga på det har, som sagt, vattnet även förorenats av kemikalier och utsläpp från hamnen och fabrikerna. Trots det fortsätter byborna fånga fisk i brist på andra försörjningsmöjligheter. Polamma och Ratuamma berättar att mycket av fisken som fångas antingen är död eller luktar olja. En man i byn hämtar en hink med fisk som han och hans vän just fångat och visar oss. Oljelukten är påtaglig. Mannen säger att de tvättar och äter fisken ändå. Alternativen är för få.

Fisken luktar och smakar olja

Fisken luktar och smakar olja

Förutom fiske så har byborna i Balajapalem och Gajuvaka även försörjt sig på arbete i skogen och på fälten. De berättar att de brukade gå till en skog som ligger i närheten av hamnområdet för att samla ved som de sedan sålde. De har även arbetat för markägare i byarnas omnejd, främst har de hjälpt till med odling och skörd på fälten. För 10 år sedan när folk började flytta in i Balajapalem tjänade de kring 600-700 rupier per dag och familj, vilket då räckte. I Gajuvaka berättar Polamma att de förr tjänade minst 200 rupier per dag och person när de fick gott om arbete på fälten och fortfarande hade möjlighet att fiska. I och med hamnbygget har dock de flesta av dessa arbetstillfällen och inkomstkällor försvunnit.

Ratuamma och Polamma

Ratuamma och Polamma

När byborna i dag ger sig ut för att samla ved möts de av säkerhetskontroller. Skogarna som de tidigare gick till för att samla ved ligger längs vägen som passerar förbi hamnen. Staten har nu satt upp säkerhetskontroller längs denna väg. Inte bara på de mindre vägarna som leder in till hamnen och fabrikerna utan även längs en större väg som bara passerar förbi. Jag, Ravi och Gangi hade problem att ta oss igenom dessa säkerhetskontroller. Gangi bor själv i en by som ligger längs vägen och blev tvungen att skrika åt och bråka med säkerhetsvakten i fem minuter innan vi släpptes förbi. Yanadifolket och andra marginaliserade grupper har det dock ännu svårare. De frågas om ID-kort och tillstånd och när de inte kan uppvisa sådant, eller vinna ett bråk som Gangi kan, blir deras verktyg beslagtagna och de blir avvisade från platsen.

Arbetstillfällena på fälten har också blivit färre. En man och en kvinna i Balajapalem berättar för mig att de vissa dagar får jobba för markägare i närheten. Övriga dagar ger de sig ut på obrukad mark och letar efter torra växter som används till att bygga tak i byarna. Ibland går det att sälja. De tjänar kring 100 rupier per dag, med det har de råd att ge sin familj en måltid.

Klockan fem serveras dagens enda måltid hos den här familjen

Klockan fem serveras dagens enda måltid hos den här familjen

Ett utav löftena som gavs till Yanadibyarna i samband med hamnbygget var att de som ersättning för förlorade inkomstkällor skulle få jobba på hamnen. Några utav dem får jobba, men villkoren är usla. När hamnbygget pågick talades det om bra och stadiga arbetstillfällen. De mansdominerade yrkena på hamnen är de som ger de högsta lönerna. De flesta av dessa jobb har gått till män som flyttat in från andra regioner. Endast ett fåtal män från byar som drabbats av hamnbygget har fått bra jobb på hamnen. Till dessa hör dock inte männen från Yanadibyarna utan endast de män som har en högre social status. Det är endast kvinnorna från Yanadibyarna som fått jobb på hamnen. Det enda de får göra är att städa. Till en början tjänade de strax över minimilönen, vilken är 120 rupier (ca: 12 kr) per dag, men lönerna har över tid pressats ned. När hamnen stod färdig och männen inte fick jobb blev plötsligt massvis med kvinnor beroende av lönearbete. Kvinnor som tidigare antingen arbetat på fälten eller i hemmet. Vad de ansvariga för hamnen gör är alltså att exploatera den stora grupp arbetslösa kvinnor som hamnbygget i sig har skapat. Duger inte lönen? Är arbetet för slitsamt? Okej, då tar vi nästa på tur.

Andra ersättningspaket har dock börjat delas ut, om än i väldigt långsam takt. Några av familjerna har fått vattenbuffalos eller getter. De familjer som lyckats förvalta detta väl har en inkomstkälla i att sälja mjölk. Andra familjer har fått fiskenät och rickshaws (cyklar med lastutrymme) för att kunna fiska längre ifrån byn och transportera fisken hem. När vattnen i området blir sämre och sämre över tid så tappar dock dessa ersättningspaket sitt värde. I dagsläget har totalt 10 utav 37 familjer i Balajapalem och 8 utav 80 familjer i Gajuvaka fått ut dessa ersättningspaket.

Med stöd av FIAN AP blir dock byarna bättre och bättre på att kräva sina rättigheter från myndigheterna. FIAN hjälper dem att skriva memorandum till myndigheterna och de har hittills lyckats få gehör för vissa. De har till exempel fått sin månatliga risranson ökad från 16 kilo till 35 kilo per familj. Vidare har även båda byarna blivit godkända för ett statligt program som garanterar mat åt barn under 3 år samt havande kvinnor. Byborna berättar att de blivit mer självsäkra och trygga i kontakten med politiker och tjänstemän tack vare FIANs stöd. De känner att de fått en röst och de vet att deras rättigheter är något de måste kräva, inte bara vänta på. De kämpar för sina rättigheter i ett system som är segt och ofta korrupt. Detta kräver ständig uppföljning och återbesök hos regeringstjänstemän. Distriktsrepresentanter från FIAN besöker byarna varje vecka och följer dem när de ska lämna in memorandum och överklagningar. Kampen fortsätter och drömmen om att deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn i framtiden ska kunna njuta av sina rättigheter med värdighet är i allra högsta grad levande.

Ihärdiga människorättskämpar i Balajapalem

Ihärdiga människorättskämpar i Balajapalem

Vill du stötta vårt och FIAN APs arbete så kan du bli medlem här eller sätta in en gåva till PG: 433 11 47-1.

Namaskar,
Mikael

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar